P&D riktigt lyckat!

Det var med tveksamhet man styrde mot Berlin och Punk & Disorderly i torsdags. De senaste åren har ju spelställen och service varit riktigt uselt eller i stort sett obefintlig. Det var troligen det som även gjorde att biljettförsäljningen i år gick dåligt och man bytte till ett nytt mindre ställe. P&D kanske skall begränsa sig till de max 1500 besökare som det var i år för nästan allt fungerade. Det fanns många barer, sittplatser, det var inte trångt, ljudet var bra och det fanns flera olika sorters mat att välja på. Min personliga favorit blev champinjoner med vitlökssmör, mums!

Nackdelarna var att bytet av ställe innebar att två scener bli en och en hel del förseningar i spelschemat blev ett faktum. Men det är värt det med en så pass mycket bättre lokal. Det värsta var dock att trots weekendbiljett var utgång lika med hemgång. Många mindre band fick nog en betydligt mindre publik då folk valde att istället sitta på pubarna runt om i kvarteret än att bli tvingad att spendera upp till 9 timmar på festivalområdet.

Förfesten på Kato kommer inte gå till historien, inga band resulterade i väldigt dåligt med folk, en hörna med svenskar blev räddning på kvällen och nya vänskapsband knöts. Fredagen flöt på bra med en trevlig förfest, Discipline blev första band för undertecknad och muskelbergen höll igång bra, även Cockney gjorde ett bra gig, men Stiff Little Fingers var tyvärr ett gäng trötta gubbar och blev en stor besvikelse.

Lördagen bjöd på ett lysande Angelic Upstarts där man verkligen kände att 30 minuters speltid är för lite och Stomper 98 som troligen inte kan göra en dålig spelning gästades av bland annat Daryl Smith. Partisans skymtades från baren och Oppressed gjorde ingen besviken med utökad speltid på grund av Buzzcoks avhopp hanns det mesta med som till exempel Skinhead girl, Joe Hawkins, Work together och Ultra violence.

När man har kul går tiden fort och drinkarna på Que passa vid Görlitzer Bahnhof saknade man redan innan det var dags att lämna för en sista festivalkväll. Trevligt sällskap gjorde att Hard Times fick stå åt sidan och Skarface blev första band. Trist att man valde att i stort sett enbart köra de engelska låtarna i sin repertoar. Om det var mycket plats de första dagarna var det på söndagen riktigt rymligt, min uppskattning är att max 500 personer hade hittat till Astra denna kväll. Warriors bjöd på mest gamla godingar och Argy Bargy körde på hårt. Kvällens sista akt The Business är fruktansvärt bra numera som jag sagt mer än en gång tidigare! Lyckad helg och oerhört sliten!