Madness bra, Cockney Rejects grymma!

England är kallt, trots att det bara är runt nollan, gör den råa luften i London att man fryser något fruktansvärt, att komma hem till 10 minus kändes som rena solparadiset någonstans i medelhavet! Trots att England i mångt och mycket är ett ganska dåligt land. Varför öppnar man en butik, fast man inte får handla fören efter 30 minuter, utomhustemperatur på toan är inte skönt och att envisas med att göra det krångligt att ta sig fram kollektivt efter kl 24.00 är bara dumt! Men fördelarna drar mig tillbaka gång efter gång nämligen musiken, pubarna och tillgängligheten på diverse allehanda ting.

Efter två inledande dagar var det äntligen fredag och något som blivit en jultradition de senaste åren, nämligen Madness. O2 arena var inte utsåld, vilket lär bero på Madstock i somras och gratis konserten för bara någon månad sedan, tre konserter på ett halv år är för mycket även för London. "One step beyond" inledde givetvis det hela och hitsen radades upp fram till mitten av spelningen då man pressade in runt 6-7 nya låtar och spelningen dör i väntan på det gamla goda skall återkomma. Personligen tycker jag dock att visa av de nya låtarna som till exempel Forever Young är helt okej. Låtarna Madness och Night boat to Cairo avslutar kvällen och jag är nöjd även om både London 08 och Liverpool 07 var betydligt bättre.

Resans mål var dock Cockney Rejects 30 års fest på Lördagen. Att hitta till Circus Tavern i Purfleet skulle visa sig vara lite krångligare än man anat. Ett inställt tåg gjorde oss lite sena och väl framme i Purfleet visste inte ens de engelska herrar vi slog följe med vart man skulle, än mindre de som bodde i området! En buss fick stoppas och den trevlige chauffören lovade att göra en extra sväng för oss, det tackar vi för, att promenera skulle uppskattningsvis tagit 30 minuter. Strax innan 20.00 är vi dock på plats och Warriors hade tjuvstartat, de följdes av East End Badoes som var betydligt mycket bättre än i Blackpool. Superyob var tredje akt och de verkar aldrig göra ett dåligt gig. Frankie Flame öste på och publiken hade nu börjat öka i antal.

Vid halv elva stod Cockney Rejects på scen och 300-400 personer fanns då i lokalen. I förd west ham mössa och tröja gjorde Stinky entré och ett briljant gig inleddes. War on the terraces, we are the firm, I´m forever blowing bubbles, greatest cockney rip off, out with the boys, join the rejects och east end är bara lite av det som framfördes, bandet var tända och publiken var med på noterna, skulle vilja påstå att inramningen var nästan perfekt, att mellan låtarna höra 300-400 personer stämma in i "I´m forever blowing bubbles" är mäktigt oavsett vilken lag tillhörlighet man kan tänkas ha!



Om det var svårt att hitta till stället skulle det visa sig att ta sig hem nästan var omöjligt. Att få en Taxi innebar en väntetid på två timmar.. första bussen gick vid klockan 05 och tågen stod sen länge stilla och då var klockan runt 00.30 när stället stängde. Skall du till Purfleet bör du boka boende för i alla fall den natten i området. Av ren tur dök inte en person upp som bokat taxi och då chauffören inte ville köra de första som tog den fick vi möjlighet att ta oss in till stan, väl där var det bara byta till nästa taxi och efter runt totalt cirka 1,5 timmes taxifärd och 800 kr mindre i plånboken var man tillbaka på hotellet och kunde förbereda kommande dags hemfärd till det snöiga Sverige!