Morgan spiced med cola och punk!

Precis som nämnts tidigare anlände vi till Blackpool på måndagskvällen. Staden låg helt tyst och öde i väntan på punkinvasionen, som i och för sig lät vänta på sig ända till onsdagen. På tisdagen bar det av till Fleetwood och phil fick en hel del att stå i, efter avklarad gaddning försvann en efter en över till det närliggande hotellet för att inta några pints i väntan på resten, med andra ord var det ett ganska berusat sällskap som tillslut tog spårvagnen hem igen. Kvällen fördrevs på en lokalpub inåt stan med quiz och bingo, ganska kul faktiskt.

Under onsdagen delade vi på oss, hälften till Pleasure Beach och hälften till Blackpool Zoo, själv var jag på det sistnämnda och det var faktiskt riktigt trevligt. Mycket djur som vi inte har på de svenska djurparkerna. Kvällens förfest på West Coast Rock Café besöktes, men såg inga band.

Nytt för i år på festivalen var ett ordentligt program i vilket man kunde läsa om alla olika band. En stor förbättring i denna djungel av band som spelar. En annan nyhet var att myndigheterna verkar ha blivit hårdare i sina krav på hur många som får vistas i en lokal vilket gjorde att det var kö till väldigt många framträdanden på arenan även fast det fanns gott om plats där inne.

Torsdagens första band för undertecknad på festivalen blev Geoffrey Oicott. En mycket bra spelning och lite kul är det allt med cricketoi! I övrigt kollades väldigt kort på Aggrolites, men likt förra året är Empress alldeles för stor scen och de kommer inte i närheten av vad de levererade på Debaser i Stockholm för något år sen. Streetlight Manifiesto var ganska bra drag på och Section 5 levererade. Såg inte hela gigen då puben lockade, men en helt okej förstakväll!

Fredagens första stopp blev på Olympia. Ljudet på Olympia 1 var fruktansvärt dåligt om man inte stod väldigt långt fram, alternativt lite bättre om det var väldigt mycket folk. Detta ledde till att The Warriors inte riktigt kunde komma till sin rätt, men bortsett ljudet var det inget fel på deras insats. East End Badoes hade bättre ljud på den mindre Olympia scenen och sångaren Terry var på toppen humör. Senare fick Jericho Hill paviljongen att gunga med sina Johnny Cash covers i punkrockformat och efter att ha köat in på Arenan för Demented Are Go gick vi ganska snabbt igen, det var inte bra någonstans, bandet kändes trötta.

För mig var det tredje gången gillt att se Stiff Little Fingers och tidigare har de inte imponerat. Jag är glad att jag gick ditt. Spelningen var helt suverän, och alla låtar jag ville höra drogs av. Lite sliten blev det runt halva Cockney Rejects, sen tog pizza suget över:)

Det alternativa minifestivalen på Lördagen blev en succé, ur mitt sällskap var jag den enda som valde att kila över till West Coast Rock Café och redan när jag kom vid klockan 2 var det fullt och en in en ut systemet gällde. Först ut på scen var Streetpunk Drunks som inte var speciellt bra, basisten kunde nog inte låtarna och gitarristen verkade lira lite för sig själv. Code 1 var bandet jag kom för att se och trots avbrott för brandlarm var det helt okej med ett jävla ös på slutet när scenen var full med folk och covers på 4-skins drogs av. Pressure 28 var bra redan på Superyob´s 15 års kalas, men var faktiskt ännu bättre nu. Skinfull är riktigt tighta och drog utöver sitt eget även cover på The Specials ”Rat Race” och Superyobs låt vid namn just ”Superyob”. London Die Hards valde att ställa in, trist men ändå en mycket lyckad tillställning.

Efter detta var jag tvungen till några timmars lugn och ro innan det var dags för Oppressed som levererade alla sina hits, men bandet direkt efter var helgens bästa enligt mig. Hardskin på ett dundrande spelhumör där humorn var på topp. Helt sjukt bra! Efter denna urladdning orkade vi även denna dag bara med runt halva sista bandet som var Last Resort. Inget att klaga på där heller.

Man var nu ganska sliten och trött, en alkoholfri söndag väntade! Den inleddes med Bingo där Max Splodge höll låda för att sedan få sig lite punk via The Angry Agenda. Mer pallade vi inte och begav oss ner till stranden för att softa och kolla på den årliga flyguppvisningen innan det var dags för Agnostic Front, det var bra men inte i närheten av förra året. Söndagens överraskning blev Control som jag inte alls uppskattar på skiva, men som var riktigt bra live. Cro Mags föll mig inte alls i smaken medans Chocking Susan var helt okej. Festivalens sista gig blev Subhumans och de verkar inte kunna göra dig besviken, återigen ett felfritt framträdande!

I väntan på hemresan besökte vi SeaLife under måndagen som kan rekommenderas om man skippar dykaruppvisningen, den var extremt långtråkig. Allt som allt en mycket lyckad festival där Morgan Spiced och cola flödade i bristen på starköl och biljetterna till nästa år är redan inköpta!