Busy bee, busy bee...

En reprisvecka i Blackpool. Det börjar alltid som en underbar resa och idé men slutar oftast i misär och rent hat. Det är 3:e året i rad som jag får bevisat för mig själv att jag inte klarar av det där landet mer än 6 dagar.

Men vi tar det från början: Måndagen börja med semesteröl utanför hotellet för att sedan bli till ett pubbesök. Härligt att vara på plats och veta att man har två dagar med diverse nöjen innan festivalen drar igång.

På tisdagen blev det ett besök på Sandcastle Waterpark, har inte satt min fot på ett badhus de senaste 6 åren så det var fruktansvärt kul att dessutom få åka olika rutschkanor och vara ett barn för en stund.

Temat barn fortsatte även dagen efter då vi besökte Blackpool Cirkus. Då arenan (och förresten hela landet) inte förändrats sedan medellängden var ca 30 cm mindre satt man där man satt. Stolsraden framför började cirka två centimeter innan ens egna ben tog slut. Detta kunde dock användas som en ganska bra måttstock. Efter showen på 2 timmar hade man fortfarande inte tänkt på att man satt som en räka. Badhus och cirkus var den perfekta uppladdningen inför förfesten på The Beat Club där man bevittnade Drongos for Europe och Smoke like a fish.

Torsdag och festivalen drar igång, blev också den dag då vi såg mest band denna upplaga som för oss nästan var skamligt dålig i avseende bandtittande. Booze & Glory snuvade oss på konfekten och spelade inte utlovade "Weekend in Karlskrona" men öppnade festivalen bra. Angry Agenda med deras för dagen nysläppta cd gjorde också en bra spelning.

De andra banden som hanns med var Geoffrey Oicott, Pipes and pints och Old firm casuals. Alla banden gjorde bra framträdanden även om jag inte direkt kan säga att OFC var min kopp av té. Det kändes för producerat för att vara intressant för mig eller så var det helt enkelt bara för att man inte hade hört något med dem innan så att låtarna nästan flöt ihop till en enda lång en.

Fredag och uteplatsen vid hotellet var uppenbarligen mycket mer lockande än festivalen. Dagens bandskörd vart The Business och Infa Riot. Business gör som vanligt en bra spelning och man kan inte klaga på något. För en som inte knappt vet hur Infa Riot låter kan jag inte säga så mycket om deras tid på scenen mer än att man hoppas på att ringrostigheten släpper till Oi the Weekend.

Lördagen kommer stressen över den uteblivna fyllan, det löser man genom att "smutta" för mycket Black Tower på lite för kort tid. PartyFanta visade sin (o)charmerande nuna som hon inte gjort sedan Club Peking i december. Iväg till alternativspelningen för lite provokation bland alla dessa gråzonsbesökare. Där såg man Pressure 28, London Diehards och Skinfull. Vid det här laget var PartyFanta mer intresserad av alkohol och sin egna drömvärld än att lyssna på banden även om jag intog en plats alldeles vid scenen. Enligt fästmannen ska dock Pressure 28 gjort den bästa spelningen han har sett med dem. Jag låter bli att uttala mig om något av bandens framträdanden.

Vidare hem för en "powernap" och sedan bort till Winter Gardens där man hann kolla några låtar på Vice Squad innan vi såg slutet på Pennywise i väntan på Cock Sparrer. Om det var jag eller CS som var avslagna låter jag vara osagt men jag gick vidare efter cirka en halvtimme och såg på Subhumans istället. Andra band som PartyFanta glömde av att ägna uppmärksamhet bland partyandet var bla Hardskin, Gimp Fist och Jericho Hill.

Söndag och efter en frukostdate med Juicemannen så mådde jag oförtjänt bra. Dock började skörbjuggen och haten till det U-land som Storbritannien faktiskt är ta ut sin rätt och jag önskade mest att alla inhemska äckel kunde sköljas bort med tidvattnet men så blev det konstigt nog inte.

Efter att ha sett briljanta Kunt and the gang och ha handlat det sista att stoppa ner i min väska som vägde för mycket redan på vägen till Blackpool så var det dags att ge sig in på Winter Gardens för sista gången i år. Ett starkt avslut från Slaughter and the dogs och den bästa spelningen med The Adicts som jag har sett rundade av en underbar vecka i Blackpool. Sen till hotellet och sova i ca 2,5 timme innan taxin kom för att ta oss till Liverpool och flyget hem. Klockan 12.00 låg jag och fästmannen i för min del sjukt efterlängtade säng.